top of page

Vår slutsats och vision


Alla barn har rätt att lära, men alla barn är olika. Barn har skilda förutsättningar, behov och sätt att ta till sig kunskap. Trots detta bygger det nuvarande svenska utbildningssystemet på en princip om att alla barn måste lära sig på exakt samma plats, och på exakt samma sätt.

Det finns många och tydliga exempel på att det här inte fungerar för alla barn. Så varför envisas Sverige med sin strikta skolplikt?

Friendsrapporten 2025 visar att 40% av skolbarn inte trivs i skolan. Låt det sjunka in.
Läs därefter följande bestämmelse ur skollagen:

”Det finns ingen bestämmelse i skollagen som möjliggör att en elev kan få undervisning i hemmet enbart på grund av att hen inte trivs i skolan.”
Enligt Skollag 2010:800

 

Sveriges skollag är det alltså inte ett giltigt skäl att få undervisas i hemmet eller på annat sätt i det fall där barn inte trivs i skolan. Det innebär i praktiken att ett barn kan tvingas gå till en plats 5 dagar i veckan under 10 års tid där hen inte trivs, mår bra eller känner sig trygg.
Är det rimligt? Ska vi fortsätta acceptera detta i Sverige? Hur motiverar Sveriges politiker denna uttryckliga åsidosättning av barns mående och bästa? Hur rimmar detta med Barnkonventionen som är svensk lag sedan 2020?

Det är frågor vi i RiBLA skulle vilja ställa till Sveriges beslutsfattare!

För att säkerställa varje barns rätt till utveckling och välmående behöver vi lyfta blicken. Det är dags att fokusera på vad barnet faktiskt lär sig – inte på vilken byggnad de befinner sig i.

Jämförelsen mellan Sverige och de övriga nordiska länderna visar att det går att ha en lagstadgad utbildningsplikt, nationella kunskapskrav och kommunal tillsyn utan att kräva att alla barn går i en traditionell skola.

Läroplikt är inte en eftergift – det är en anpassning till verkligheten och att modernisera lagstiftningen i linje med vad som gäller i resten av Norden och i nästan hela EU.
 

bottom of page